Vattenbruk är ett samlingsnamn för odling av akvatiska djur och växter vilket innefattar odling av fiskar, musslor, kräftdjur och alger. Man odlar både för konsumtion och för utsättning.
Vattenbruk globalt
Det globala vattenbruket har under de senaste 60 åren haft en kraftig tillväxt och världsproduktionen har ökat från en miljon ton per år under 50-talet till 64 miljoner ton under 2011. Nära 90 % av den globala vattenbruksproduktionen (ton) sker i Asien, där Kina är den största producenten.
I Europa har produktionen inte följt samma expansion som i andra delar av världen. Visserligen har den faktiska produktionen ökat, men i förhållande till världsproduktionen står EU för endast 2,5 % vilket är en minskning från tidigare år. Produktionen i hela Europa står för 4,2 % av världsproduktionen, med Norge som den största och expansivaste producenten. Norsk laxodling har haft en kraftig tillväxt sedan 1970-talet och producerar idag nästan 1 miljon ton/år.
I Sverige
I Sverige ökade produktionen av matfisk från cirka 5000 ton under stora delar av 1990- och 2000-talen till 12 500 ton år 2012. Dock minskade produktionen med 6 % år 2013. Vidare produceras det drygt 1000 ton fisk för utsättning och 1700 ton musslor. Värdet av all produktion för konsumtion var 357 miljoner kronor år 2013, vilket är 17 miljoner högre än året innan.
Svensk fiskodling domineras till 84 % av regnbåge, men produktionen av röding har ökat på senare år. I världen odlas mer än 300 olika arter kommersiellt, och det finns ett växande vattenbruksintresse i Sverige att odla andra fiskarter än laxfiskar. I östra Sverige har fokus främst riktats mot piggvar, gös och abborre men även tropiska arter som tilapia och jätteräkor. I västra Sverige har även marina arter som havskatt och hummer pekats ut som potentiella odlingsarter. Med nya produktionssystem är valet av fiskarter inte lika begränsat av naturliga förhållanden som i öppna system.